Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har nyligen publicerat rapporten ”Ungas rätt till en meningsfull fritid – tillgång, trygghet och hinder” som behandlar ungdomars deltagande i kultur-, idrotts-, förenings- samt öppna fritidsaktiviteter[1]. Resultaten som presenterats har hämtats från följande två undersökningar:
- Den nationella ungdomsenkäten som bygger på ett slumpmässigt urval ungdomar mellan 16-25 år. Svarsfrekvensen är 46 %.
- Attityd- och värderingsstudien som bygger på ett slumpmässigt urval ungdomar mellan 16-29 år. Svarsfrekvensen är 40 %.
Då man funnit att svarsfrekvensen skiljer sig mellan kön och i olika åldrar vägts svaren efter kön och ålder innan de redovisas. Efter detta skriver man:
”Detta kan anses representativt för Sverige i åldersgrupperna 16-29 år, då enbart siffror som viktats för kön och ålder används i rapporten”[2]. En fråga är hur mycket som döljer sig bakom denna slutsats. För att representativiteten skall gälla måste svarsfrekvensen i ingen eller endast begränsad utsträckning påverkas av deltagandet i olika fritidsaktiviteter, d v s svarsfrekvensen måste i stor sett vara lika hög bland de som
- Ägnar sig åt olika kulturella aktiviteter som de som inte gör det.
- Sysslar med idrott som de som inte gör det.
- Är med i förening som de som inte är med.
- Deltar i öppen fritidsverksamhet som de som inte gör detta.
- Olika attityder/inställningar till fritid.
Frågan är om man tänkt igenom dessa krav. Om bortfallet varierar beroende på kön och ålder, varför skulle det inte variera beroende på om man sysslar med olika fritidsaktiviteter eller ej? För oss verkar det ganska rimligt att föreställa oss att svarsfrekvensen kan skilja sig mellan de som är aktiva i olika aktiviteter och de som inte är det.
Vår slutsats är att MUCF inte ger en representativ bild av fritidssituationen för ungdomar i Sverige. Bortfallet i undersökningarna är för stort och utgångspunkten att fritids-situation är likartad bland de som svarat och de som inte svarat är inte rimlig.
Högt bortfall är ett av de stora problemen i dag då man genomför kvantitativa studier. Det är numera ganska vanligt att man presenterar resultat – rapporter eller i massmedia – från studier där svarsfrekvensen ligger kring 30-40 procent. I bästa fall redovisas svarsfrekvensen – dock inte alltid. Mycket sällan diskuteras vilken effekt bortfallet kan ha på resultaten. Detta gäller tyvärr även för vetenskapliga rapporter eller artiklar. Man måste därför ställa sig frågan kring hur säkra uppgifter vi kan få kring hur det ser ut i samhället – både då det gäller aktiviteter och attityder. Det är beklagligt att detta problem diskuteras så lite. Vi behöver få en uppfattning kring hur (o)säkra presenterade data är. En sådan diskussion skulle kanske också leda till att man hittar olika sätt för att mer direkt få en bild av hur stor denna osäkerhet är och hur den påverkar den bild av samhället som vi får. En sådan diskussion skulle kunna leda till studier – i mindre skala – där man försöker få en bild av hur bortfallet påverkar resultat. Speciellt intressant är det givetvis att göra sådana studier i undersökningar som har ett mycket koncentrerat tema, starkt kopplat till något som uppmärksammas i samhällsdebatten i nuläget. Här är det mycket rimligt att tänka sig att svar i högre utsträckning kommer från de som har gjort ett tydligt (kanske ibland extremt) ställningstagande.
Allt talar för att MUCF inte redovisar säkra data kring fritidssituationen för ungdomar i Sverige. Bortfallet i deras undersökningar är för stort och utgångspunkten att fritidssituation är likartad bland de som svarat och de som inte svarat framstår inte som rimlig.
Ung livsstil
Stig Elofsson
Fil- dr statistik, docent i socialt arbete
[1] MUCF. Se Ungas rätt till en meningsfull fritid – tillgång, trygghet och hinder: Ung idag 2020. Mucf.se.
[2] MUCF. Se Ungas rätt till en meningsfull fritid – tillgång, trygghet och hinder: Ung idag 2020. Sid 79.